På den här tomten står två hus. I det ena bor du. Det andra kan försörja dig.

Vi hade aldrig jobbat på hotell. Ändå gav gästerna oss toppbetyg i hundratals omdömen. Personalen skötte det mesta. Nu lämnar vi över alltihop till nästa ägare.

Av Stefan, Onsjö-Fammarp utanför Halmstad

Nästan alla har haft tanken någon gång.

Oftast kommer den en söndagkväll, eller på vägen hem från något man inte ville vara på. Tänk om vi bodde någon annanstans. Något med luft omkring sig. Något eget, som är vårt och inte någon annans. Ett annat tempo.

Och sedan kommer nästa tanke, och den tar knäcken på den första:

Vad ska vi leva av?

Där dör det för nästan alla. Man räknar på det en kväll, kommer fram till att man måste behålla jobbet, och så blir det ingenting. Eller så gör man det ändå och tar med sig precis samma liv ut på landet, fast med längre bilresa på morgonen. Huset blir vackrare. Veckorna blir likadana.

Det finns ett tredje sätt, och det är faktiskt inte komplicerat: man bor och tjänar pengarna på samma adress.

Skälet till att så få gör det är inte att det är svårt. Det är att det nästan inte finns några ställen byggda för det.

Det började med en fråga

Min fru Marie har hela sitt yrkesliv arbetat med hundar. Hon utbildade specialsöks- och tjänstehundar åt bland annat polis och tull, och blev med tiden en av Nordens främsta på vägglushundar. Hundförare kom från stora delar av världen för att gå hennes kurser.

Det fanns bara ett praktiskt problem. Deltagarna bodde utspridda på olika hotell, och det är inte lätt att hitta boende där hunden är lika välkommen som föraren.

Så en dag frågade hon mig:

"Kan inte du bygga en kursgård?"

Det blev början på allt. Och det som skulle bli en plats för hennes kurser blev något annat och större, för när huset väl stod där kom det folk som inte hade med hundar att göra alls.

Vi köpte en tomt, inte ett hotell

2 888 kvadratmeter på ett högt läge utanför Halmstad med utsikt över det halländska landskapet. Det var utsikten vi betalade för. Att det stod ett hus där var nästan en bisak.

Fast huset hade ett namn i trakten. Folk kallade det Gamle Doktorns Hus. En läkare hade bott och arbetat här i decennier, tagit emot patienter i souterrängen och undervisat studenter i rummen bredvid. Han åkte alltså aldrig till jobbet. Han gick nerför en trappa.

Vi tänkte inte på honom som förebild då. Men det var det vi köpte: en adress där någon redan hade levt och försörjt sig på samma tomt i decennier.

Vi gjorde vår egen version av det. På tomten bredvid vårt hus ritade och byggde vi 280 kvadratmeter: sju rum, vart och ett med eget badrum och egen ingång utifrån, ett öppet kök mot loungen och en hall som blev reception. Vi kallade det Hotel Insense.

Ingen av oss hade arbetat på hotell tidigare. Inte en dag.

Och sedan kom folk

Först från Halland. Sedan från resten av Sverige. Och ganska snart från stora delar av världen. Med åren blev de internationella gästerna den största gruppen, och svenskarna den mindre. På somrarna var vi ofta fullbokade.

Hundratals av dem lämnade ett omdöme efteråt. Betygen ligger kvar och går att läsa för vem som helst.

Ett av omdömena, ordagrant:

"Kocken suverän med sitt kunnande om mat och dryck, således blev det en superb kvällsmåltid. Rummet som har utsikt mot åkrarna gav god nattlig sömn. Var där två nätter men skulle gärna vilja vara där ytterligare några nätter och dagar."

Gäst från Göteborg, Tripadvisor

Kocken var jag.

Jag hade aldrig lagat mat på hotell heller. Jag lagade ungefär det jag lagar hemma, och så skrev folk om det efteråt.

"Ett så fint välkomnande är man inte van vid, jättefina och välstädade rum där även vatten och snacks ingick, kaffe, the och kakor fanns tillgängligt hela dagen."

Gäst från Bjärnum, Tripadvisor

Vatten och tilltugg på rummet. Kaffe och kakor hela dagen. En påse hundgodis till hunden. Ingenting av det stod i någon manual. Folk är trötta när de kommer fram, och det kostar nästan ingenting att möta dem med något litet.

Det är ungefär så svårt som det var.

Kvällen ingen hade planerat

Betygen berättar bara halva saken. Det vi minns är människorna.

Vi fick artister, politiker och affärsfolk som valde oss just för att slippa de stora hotellen. Här kunde de bo lugnt, gå ut genom sin egen dörr och ändå bli omhändertagna.

En kväll bodde en välkänd sångerska hos oss. Loungen var full av gäster som inte kände varandra. Hon kom in för att ta ett glas vin, någon började prata, någon annan skrattade, och plötsligt hade en helt vanlig onsdag blivit en fest. Folk som aldrig tidigare träffats satt kvar långt in på natten. Vi höll på till fyra på morgonen.

Sådana kvällar går inte att planera och de uppstår inte i en hotellobby. De uppstår för att stället är litet nog för att folk ska mötas och avskilt nog för att ingen ska känna sig iakttagen.

Många kom tillbaka varje gång de var i trakten. Med flera av dem har det blivit vänskaper som finns kvar än i dag.

Frågan alla ställer

Tog det inte över era liv?

Nej. Och svaret på varför är det enda i den här texten jag verkligen vill att du läser.

Du bestämmer vilken del som är din och betalar någon för resten. I början gjorde vi allt själva. Det gick, men det är rummen, städningen och frukosten som äter tiden. Så vi anställde folk, och efter det skötte de det mesta av det dagliga. Anna, Imke och Marinette var de som stannade längst och de mötte gästerna precis som vi ville att stället skulle kännas. Jag gick in i köket när jag ville stå där, för att jag tycker om att laga mat. Inte för att det var min tur.

Gästerna bor i ett annat hus än du. Det är därför det står två byggnader här och inte en. Det som får folk att tröttna på att driva något hemifrån är att verksamheten flyttar in i deras eget kök och sedan aldrig går därifrån. Här går du över innergården och stänger en dörr efter dig.

Två personer utan hotellbakgrund. Hundratals omdömen. 4,7 av 5 på Google. Det är hela meritlistan.

Och det behöver inte vara ett hotell

Det här är den delen jag tror att folk missar när de tittar på annonsen.

Sju rum med varsitt badrum, ett öppet kök mot loungen och en reception är inte bara ett hotell. Det är en färdig byggnad för den som behöver plats, för verksamhet, arbete, boende eller folk som kommer och stannar en tid.

Öppna igen precis som vi hade det, med samma namn och samma upplägg. Eller gör om alltihop: kursgård, retreat, mathelger, bröllop med övernattning, företagskonferenser. Kontor med behandlingsrum eller utbildningslokal om du redan driver något. Rum åt kunder och kollegor som kommer långväga. Korttidsuthyrning under sommarhalvåret. Eller generationsboende, där släkten samlas på en gång och alla ändå har eget rum och eget badrum.

Du behöver inte bygga något nytt för att göra något av det. Rummen står där. Badrummen står där. Köket står där. Skylten sitter kvar på väggen i receptionen.

Sedan är det upp till dig hur mycket du vill ha ut av det. Sju rum går att fylla varje helg året om, och de går att öppna några månader om året. Det är den delen jag gillar bäst med stället: du bestämmer själv hur högt du drar upp det, och du kan ändra dig.

Varför vi säljer

Inte för att något gick sönder. Verksamheten sa inte ifrån, vi tröttnade inte på gästerna och det finns ingen historia här som jag håller inne med.

Tvärtom. Men vi har upptäckt att det vi tycker allra bäst om är själva byggandet. Att börja med en idé och se den bli något.

De senaste åren har vi tillbringat mer och mer tid vid Medelhavet, och vi har bestämt oss för att göra om det där nere. Inte för att ersätta det här, det går inte, utan för att få göra samma resa en gång till på ett nytt ställe.

Ett ställe som det här ska ägas av någon som är här och som vill sätta sin egen prägel på det.

Vad det är som säljs

Två byggnader på samma tomt. Utgångspris 9 995 000 kronor. Marken och bostadshuset ägs privat, verksamhetsbyggnaden ligger i ett bolag och står på ofri grund. Du kan ta över bolaget eller köpa byggnaden av det, det som passar dig bäst.

Huset ni bor i

Svep för fler bilder

Den andra byggnaden

Svep för fler bilder

Det som är sämre

Det här kostar mer än ett vanligt hus i Halmstad. För samma pengar kan du köpa något stort och fint någon annanstans. Men det är en byggnad, ett användningsområde, och antagligen samma vardag som du har nu.

Den andra byggnaden är taxerad som kommersiell. Det betyder att banken räknar på det här på ett annat sätt än på en vanlig villa, och att du i vissa fall behöver gå in med mer eget kapital. Prata med banken tidigt och berätta vad du tänker använda byggnaden till. Det är den viktigaste frågan att reda ut innan du kommer på visning, och den som gör att det här inte passar alla.

Och letar du efter en strandvilla i Tylösand ska du inte titta här. Det är ett annat sorts objekt och ett annat sorts liv.

Om du har läst ända hit

Då är du förmodligen inte här för att du letar hus.

Du är här för att du känner igen den där söndagskvällstanken, och för att du precis fick veta att det finns ett ställe där den faktiskt går att genomföra utan att någon behöver bygga något, söka något eller kunna något sedan tidigare.

Vi visar bara privat. Inga öppna visningar.

Säg till så skickar vi hela underlaget: planritningar på båda byggnaderna, objektbeskrivning, driftkostnader och bilder. Mäklare är Erling Miles på Fastighetsbyrån Halmstad.